 |
Fabrikör Bernhard Öberg startade 1897 en
velocipedtillverkning i sin firma
B.
Bernh. Öberg & Co på Svartbäcksgatan 14
i Uppsala ett stenkast från
konkurrenten A. F. & J. Nymans
instrumentmakeri & velocipedfabrik.

|
Cyklarna fick troligen
namnet efter Norske Fridtjof Nansens fartyg Fram. Hans
arktiska äventyr som påbörjats 1893 uppmärksammades stort. Resan hem
utmed norska kusten från Tromsö till Kristianina hösten 1896 blev en
triumffärd som gav eko över hela världen. Att låta cykeln ta det kända
namnet gjorde märket lättare att komma ihåg.
Omkring
sekelskiftet tillverkades det c:a 400 cyklar/år. År
1904 nedlades cykeltillverkningen och A. -B. Bernh.
Öberg & Co som är ursprunget till den stora järnhandelsfirman
Wolrath & co kom att efter detta ägna sig åt
separatorer där firman ändrade namn till Uppsala
Separator A. -B.
Fram
får ny tillverkare
Lagret av cyklar och dessas kända namn Fram övertogs
1905 av fabrikör Josef Eriksson. Framcykelns nya
tillverkare vart AB Josef Erikssons
Cykelfabrik. År 1910 ombildades företaget
till AB Josef Eriksson där även
det inköpta Nymans detaljlager, inventarier och för
ändamålet hyrda lokaler, Svartbäcksgatan 10, kom
att ingå då branden hos Nymans fick dessa att
koncentrera verksamheten mot tillverkning. Enligt överlåtelseavtalet
förband sig Josef att köpa 100 Hermesvelocipeder årligen
av Nyman. Fartyget Fram gjorde sin sista färd med
Roald Amundsen på hans sydpolsfärd 1910-12.
Med
expansionstanken redan under kriget med brist på
allt så ser sig Josef Eriksson i inköpta lokaler på
S:t Persgatan 22 från 1918 som tidigare inrymt
Akademiens ridhus. Också det nästan grannar med
konkurrenten Nymans Verkstäder. Tillverkningen ökade
ständigt och nya lokaler söktes med jämna
mellanrum.
Fina
framgångar för Fram
Stallet som Fram skapade kom att vinna flera framgångar
där den utmärkte cyklisten och Moréns efterträdare,
Ragnar "Ragge" Malm, segrade 151 lopp med
Framcykeln. De ytterst dugliga cyklisterna Gösta
Carlsson och Sven Thor samt en hel del duktiga
ryttare visade vad en Fram kunde göra. Men ingen
seger var större än triumfen i Köpenhamn då
Gunnar Sköld på sin Framcykel segrar i första
landsvägs-VM 1921. Något som gav eko i cykelförsäljningen
och en cykel från "Joffe" var att lita på.
Josef Eriksson avlider 1926 och firman övertogs av
Uplands Enskilda Bank som drev vidare verksamheten
till 1932 då företaget såldes till
cykeltillverkarna Industrikompaniet
i Helsingborg som tillverkade cykeln King.
Fram fick i stort sett vara orört men då företagets
lokaler i Uppsala eldhärjades 1933 vart en
renovering och ombyggnation av fastigheten nödvändig
och fabriken fick en välkänd profil att vara stolt
över. Fram stannade i Uppsala.
Man
hade på Fram tidigt sponsrat cyklister och var ett
av de fyra stora stallen, Cresent, Hermes och
Nordstjernan var de övriga. Kampen var hård mellan
företagen och det blev fart på medierna då de av
resurser överlägsna Nymansstallen Cresent och
Hermes sökte hindra konkurrenterna, främst Fram-åkaren
Ingvar Eriksson , från att vinna någon uttagstävling
till OS i Berlin 1936. Uttagningskommittén
nominerade dock Ingvar Eriksson(SM 150km 1936) samt
Arne Berg, Bernt Carlsson(SM 50km 1936) och Sven
"Svängis" Johansson. Framgångarna från
alla OS från 1912 och framåt kunde inte följas upp
utan vart ett litet fiasko där en oplacerad svensk
vart bästa resultatet.
Frams
kännetecken

Under
1930-talets början blev framskärmens maskot en
bevingad häst stående på den E-prydda romben.
Mot 1930-talets slut
blev pakethållaren standard på alla cyklar. Här
skapade man sig som alla tillverkare en egen
profil. På många Framcyklar satt den
egenpatenterade pakethållaren med uppåtböjda
pakethållarrör fäst på sadelstolpsbulten vid
bakgaffeländarna under sadeln. AB Josef
Erikssons karakteristiska "E" inuti en
på kant stående romb finns på flera stora och
små delar.
Under
tiden före kriget hade man använt sig av de välkända
Torpedonaven, detta fortsatte man med då
Stockholmsmärket Crescent och med dom agenturen
för torpedonaven uppgick i konkurrenten Nymans
Verkstäder.
En
ny tid
Först då 2:a världskrigets slut stoppade
importen av Torpedonaven sökte man andra
navtillverkare.
|

|
Valet vart inte oväntat
Husqvarna Vapenfabriks Novonav. Under 40- och 50-talet
låg man kring 20 000 cyklar/år Liksom alla
tillverkare var efterfrågan stor under kriget där
en Fram för arbete, semester och sport fyllde
alla önskvärda behov.
Fram
hängde väl med i den nya tidens populära
motordrivna fordon motorcyklar & från 1952
även mopeder.
Motorcykeln
tillverkades enbart under ett fåtal år, först
kom 125cc straxt därefter 175cc och sedan en
mastodont på 350cc, alla med tyska Sachsmotorn såklart.
Konkurrensen gjorde att man slutligen
koncentrerade sig på enbart mopedutvecklingen.
Mopeden exploderade i en orgie av tillverkare där
Fram stod för upp till 7.000/år.
|

|

En robust paketcykel från 1952 i svart eller grå lackering.
 |
Den moderna tiden
Företaget
utvecklades stadigt men långsamt och 1955 ändrades
namnet till Cykelfabriken Fram som
då hade 225 anställda. Under 1957 tog de upp
tillverkningen av en trehjulig motorcykel som
tillverkades i Framfabriken och slutmonterades av
King i Helsingborg. Inte så värst många blev
tillverkade så dessa är ovanligt sällsynta
idag. |
Under
en tid var man även generalagent för de tyska
trehjuliga motorcyklarna Heinkel och Messerschmitt,
eller det nya Tyska flygvapnet som man skämtsamt sa.
Med
stora konkurrenten Nymans i staden var det viktigt
att profilera sig och vid flera tillfällen påminner
man kunderna om sin VM-titel. Den stora
sammanslagningen mellan Nymans och Monark 1960 ledde
också till att Husqvarnas mopeder och cyklar från
1961 ingick i den nya storkoncernen. Med en sån
gigant till konkurrent gick allt ändå rätt så
hyggligt hos Fram som levde vidare då Nymans
cykeltillverkning slutligen koncentrerades till
Monark i Varberg. Det nya bolaget Monark-Crescentbolagen
(MCB) var dock klantiga nog att i reklamen april 1965
föra ut osanningar. I Teknik för alla och Veckorevyn
löd annonsen "Det är kanske skojigt att
veta, att Crescent är den enda svenska cykel som
vunnit VM-guld." Något MCB fick be om ursäkt
för och säkert skylla på sin effektiva(okunniga)
reklamavdelning. Fram-cyklisten Gunnar Sköld som var
handlare i Västerås sedan många år och medlem i
Cykel- & Sporthandlarnas Riksförbund blev säkert
indignerad av misstaget.
Företagets
lokaler blev otillräckliga så nya fabrikslokaler
anskaffades under1966 på Uppsala nya Industriområde,
Verkstadsgatan 8. Produktionen kunde därmed ökas
vid behov. Mopederan var sedan länge över och
intresset dalat så tillverkningen lades ned. År
1967 sålde man fyra serier cyklar i för tiden
moderna färger. Lyx-serien hade rostfria delar och på
begäran "det sensationella, automatväxlade
TORPEDO-DUOMATIC-navet". Det var 2 växlar
som växelvis bytes genom bakåttramp. 100-serien var
en något billigare variant och 200-serien den
enklaste och billigaste serien samt Junior-serien med
17" hjul. Som en av tre bolag var man återförsäljare
av Östterikiska Semperit-däcken.
Moulton
skapar ny trend
De delbara sk Minicyklarna och Bilcyklarna var inget
nytt egentligen. Men då Moulton, en känd engelsk fjädringsexpert,
visar sin innovation i England skapar den ett
uppsving och intresse för lättanvända cyklar. Fram
fick möjlighet att licenstillverka dessa
Moultoncyklar men överlät detta i ett samarbete med
norska DBS. I prislistan från hösten 1967 finns 2
varianter av Moulton-cykeln till försäljning ca 25%
dyrare än ordinarie Fram-cykeln. Låghjulingen
Moulton Standard lanseras därefter av Fram-Kingbolagen
1968 och cykeln hade teleskopfjädring fram och
gummiupphängd svängaxel bak med duomatic-nav bak
och trumbroms fram. Produktionen av dessa pågick
under några år då intresset för småhjulingarna
var på topp.
För
den motordrivna entusiasten erbjöd man en 3-växlad
50cc Vespa moped i vit eller chockröd färg. Något
som Fram-Kingbolagen är agent för och importerar
via Fram-King Import AB. Fram-Kingbolagen var
etablerad i Uppsala och Hälsingborg men även i
Stockholm och Norrköping.
Slutet
för cykeltillverkningen i Uppsala
Under
1970-talets början fick man uppleva en toppnotering
på 32 000 tillverkade cyklar. Den ökande importen
och konjunkturen gjorde dock att cyklarna inte vart
lika lönsam som tidigare. Dessutom hade man byggt
upp en relation med KF och OK som stod för 40% av försäljningen.
När dessa med den nya tiden vände företaget ryggen
för öst- och lågpriscyklar tvingades företaget
koncentrera produktionen av Framcyklarna till
Helsingborg från 1973. Något kunderna knappast tog
notis om då cyklarna en länge tid sålts under
namnet Fram-King. Ram och framgaffeltillverkningen
levde dock kvar ett par år i Brunna utanför
Uppsala, där en del av personalen öppnat en egen
verkstad. Omkring 10 000 ramar och gafflar
tillverkades under några år där för slutmontering
hos Fram-King i Helsingborg.
Framcykeln
dog alltså inte ut som cykelmärke utan levde kvar
som Fram-King långt in på 1980-talet. Den vackra
sagan om Cykelsala avslutades dock med Framcykelns
tillverkningsflytt från staden som under decennier
levt med cykelindustrins fantastiska uppgång och
slutligen fall. Fram-Kingbolagen skryter i 1974 års
katalog att man tillverkat mer än 1.5 miljoner
cyklar sedan 1897, en siffra Nymans och Monark uppnått
redan under 1940-talet. Men en vacker siffra är det.
Hur
Bricent och OK kom att bli en del i Fram-King Bolagens
historia under 50-talet är
ännu olöst, bidra med mer information och skriv en rad.
Källor: En
rad reklamnotiser, kataloger samt boken Folk och företag kring Fyris.
Sammanställt av Åke Stenqvist med ett tack för hjälpen till Bengt
Eriksson.
< Tillbaka
|