Cykelhistoriska Föreningen - Artiklar

  
 


Utveckling av tvåhjulingar

  
  Text och teckningar av Gunnar Svartengren
 
Varför är framhjulet så stort???? Det är en vanlig fråga och svaret är egentligen inte så enkelt… det kräver en kort sammanfattning av velocipedens utveckling fram till idag. 		 
 
 
  Konsten att balansera på två hjul, är själva grundförutsättningen. Tyske baronen Karl-Friedrich Drais von Sauerbronn genomförde 1817 uppvisningsturer med sin patenterade ”Lauf-machine” – Sparkvagn - snabbfoting. I England benämndes den ”hobby horse”. Maskinen uppmärksammades och spreds över världen. Men intresset dog gradvis ut.  
 
 
  Trampor på framhjulet. Från att sparka sig fram till att lägga kraft på framhjulet direkt var inte självklart utan tog sin tid. Pierre Michaux,  vagnmakare i Paris, är den som de flesta anser vara trampornas innovatör… Vissa cykelhistoriker anser att det är en efterkonstruktion av franska nationalister som utnyttjat Michauxs söner i propaganda.. Klart är att på Parisutställningen 1867  fanns ”benskakare” – velocipeder att beskåda. Pierre Michaux var föregångare när det gäller tillverkning i större skala.  Sverige fick de första rapporterna 1867. 1869 visade fabrikör J W Östberg sina första fyra egentillverkade velocipeder på Berns Salonger i Stockholm. Från Kungsholmstull till Drotttningholmsslott tog det 59 minuter att köra.  Det gick fortare tillbaka 47 minuter, men det var medvind då… Den första cykeltävlingen kördes under våren 1869 i  Paris. Det första långloppet anses vara Paris Rouen 126 kilometer som vanns av engelsmannen James Moore på hösten samma år.  
 
 
  Tävlingarna gjorde att farten måste ökas och därför ökades storleken på framhjulet.  Samtidigt fanns det andra behov och utvecklingen av tre och fyrhjuliga fordon skedde. Höghjulingarnas storhetstid var under åren 1870-1890. Förutsättningen var järnbearbetningens snabba utveckling – järnrör kunde tillverkas och kullager användes i allt större utsträckning.  
 
 
  Kedjedrift dvs man kunde växla ut trampkraften så att hjulstorleken blev mera anpassad till människan – risken för skador minskade – säkerhetscyklar!! Rover är typexemplet utvecklat i England – Coventry. De första exemplaren var förstår tunga och otympliga med helgjutna däck.
 
Luftgummidäck patenterades av veterinären John Boyd Dunlop i Belfast 1888. Bröderna Michelin var samtidiga med innerslangar och ventiler.
 
Frihjul och växlar gör cykeln funktionell.  Utvecklingen  går stegvis men vissa personer har varit mycket viktiga: Paul De Vivier ”velocio” för växlar och frihjulskonstruktörer som Ernst Sachs (1903) – Torpedo.		  
 
 
 

 
Rombramen –” Diamond frame” kommer på 1890 talet och revolutionerar tillverkningen som innebär att cykeln ser ut som den fortfarande gör…Men de flesta nutida material användes redan då! Aluminiumramar tillverkades 1895 – av Rupalley ..liksom diskhjul för minskat luftmotstånd. Det har alltid varit funktion kombinerat med stabil konstruktion och låg vikt som varit vägledande. Det är konstruktörerna som tillsammans med brukarna gjort cyklarna så väl fungerande och vackra.
Storproduktion kommer i gång och är föregångare till bilindustrin.  Cykeln blir alle mans transportmedel oavsett ekonomiska tillgångar. Kvinnor kommer ut på vägarna – frihet att åka vart man vill.
 
Våra svenska uppfinnare har lämnat ett antal konstruktioner efter sig. Ljungströms Svea, en upp och nertrampare, tillverkades under 1890 talet. Men konstruktioner av samma typ fanns samtidigt de inte så kända Göta och Variabel. Välfungerande baknav har svenska konstruktörer. Det gäller även växlar. Svensk cykelindustri har varit livaktig ända in i våra dagar. Plastcykeln Itera kanske inte skall nämnas i samma andetag, men svensk cykelhistoria är det. Den tillverkades 1982-85…
 
Var det svaret på de stora hjulen???
 

  
 
< tillbaka